Nedan återges den jubileumsskrift som skrevs 1990 av Rune Törnberg vid Utviksgårdens 30-årsfirande. 

Utviksgården – 30 år Midsommar 1990   av Rune Törnberg

”Tusentalet mötte upp för att se SMF:s nya distriktsgård i Utvik. Det var fest och högtidsstämning när Svenska Missionsförbundets folk i Ångermanland tillsammans med många andra intresserade under midsommarhelgen kom tillsammans för att inviga sin nya ungdoms- och distriktsgård i Utvik, Nora. En högtid i dubbel bemärkelse blev det genom att man kunde fira 30-årsjubileum för ungdomsgården Vårholma, som från och med i år upphör och får sin fortsättning i ungdomsgården Utvik.”

Det citerade inledde en av ortstidningarnas skildring av midsommarhelgen här på Utviksgården år 1960.


SMU firar midsommar vid Utviksgården 1965
Bilden tagen av VA-fotografen Eric Björklund
(klicka på bilden för ett större format)

Båttrafiken på Ångermanälven hade varit det naturliga kommunikationsmedlet till Vårholma – en ö utanför Lövvik här i Nora, men efter båttrafikens upphörande – då biltrafiken tagit över – blev det svårt att ta sig till Vårholma. Om man som ung åkte från Härnösand fick man cykla till Veda – åka färja över till Hornö (förresten den färja som vi nu åker hit till Utviksgården med när vi kommer söderifrån), sedan cykla till Hornökrångens färjställe, som vi förresten kan se över till härifrån gården – åka med färjan över till Svartnoranäset – cykla till Lövvik och där låna hornet hos handlar Lövroth och blåsa i det. Det fanns då ingen telefon. Intendenten på lägret på Vårholma ordnade med hämtning med roddbåt eller i bästa fall med motorbåt, om någon fiskare var hemma och ledig. Även parkeringsproblem uppstod så småningom i Lövvik sedan många fått tillgång till bilar.

I mitten av 1950-talet började därför ledamöterna i dåvarande Ångermanlands Missionsförbund att se sig om efter någon ny lägergård. Efter en del andra tips blev dåvarande kassören Sven Berglund och distriktsföreståndaren Henry Henryd uppmärksammade på att fastigheten Utvik 1:12, 1:13 och 2:13 i Nora på tillhopa 3 hektar var till salu.

Byggnaderna visade sig vara dels en villa, byggd för en mindre pensionatsrörelse och en ladugård/logbyggnad, i vilken inte inrymts andra djur än några höns. På grund av att ägaren inte fick sökta utskänkningstillstånd blev det inte någon verksamhet här utan ägarinnan återvände till liknande rörelse i Stockholm och vistades härpå hemtrakten endast tillfälligt. Allt var mycket välbyggt med vackert läge och goda utvecklingsmöjligheter, varför vid Ångermanlands Missionsförbunds styrelsesammanträde den 28 augusti 1959 ”beslöts enhälligt att inköpa nämnda fastighet till en summa av 45 000 kronor för ÅMF:s räkning. Distriktsföreståndaren H Henryd och distriktschef Sven Berglund fick styrelsens uppdrag att å Ångermanlands Missionsförbunds vägnar teckna köpet för att sedan vid årsmöte i januari överlämna densamma i ÅMF:s regi. Henryd och Berglund gavs också i uppdrag att hos Lantbrukarnämnden söka förvärvningstillstånd å fastigheten”. Detta citerades ur protokollet. Köpet gjordes alltså personligt å Henryd och Berglund för att inte försitta någon tid. Det visade sig också efteråt vara mycket klokt, ty många fler spekulanter hade sedan dykt upp. Vid nämnda styrelsesammanträde beslöts också att Vårholmas 30-årsjubileum skulle bli invigningsdag för den nya gården. Detta beslut följdes av en bönestund på knä enligt anteckning i protokollet.

En kommitté bestående av 6 personer – 3 från ungdomskommittén och 3 från styrelsen – tillsattes sedan och fick i uppdrag att utarbeta förslag till ”hur arbetet vid den nya ungdomsgården skulle utformas”. Så småningom ändrades benämningen till ”distriktsgård”, eftersom gården verkade kunna fylla ett behov för alla åldrar.

Den 13 maj 1960 – alltså före invigningen – fastställdes gårdens namn till ”UTVIKSGÅRDEN” efter namnförslag som inkommit från församlingar och ungdomsföreningar.

Under våren 1960 hade jordvåningen i villan ändrats om till lägerkök och lägermatsal, logement iordningställts i ”ladugårdsbyggnaden” och fyra övernattningsrum i sjöboden. Genom insamlingar i församlingar och SMU, gåvor från enskilda och företag samt lotterier kunde gården utrustas med inventarier. Vissa inventarier togs även över från Vårholma.

Första lägret – ett scoutläger – som hölls 28/6 – 3/7 1960 samlade drygt 170 deltagare från Ångermanland. En stor utmaning av ledarna med tanke på att de sanitära installationerna ännu inte var tillfredsställande. Efter en hel del turer med myndigheterna kunde den besvärliga avloppsanläggningen färdigställas och en brunn djupborras för färskvatten. I samband med detta arbete, som skedde 1961, installerades också toaletter i logementsbyggnadens jordvåning och kompletterades i huvudbyggnaden. Det allra mesta av dessa stora arbeten utfördes gjordes på frivillig väg med arbetsdagar och arbetsläger för pastorer och andra, som hade möjlighet att ta sig ledigt. Distriktsledning uppmanade församlingarna att låta sina anställda arbeta med färdigställande av gården.

I och med att biltätheten blev större och den traditionella ”Sandökonferensen” flyttades till Utviksgården, uppstod också här problem med bilparkering, varför parkeringsplatsen röjdes och iordningsställdes år 1962. I samband därmed anlades också lek- och bollplanerna.

Logen hade hittills tjänat som samlingslokal vid otjänlig väderlek. Traditionen från Vårholma med friluftsgudstjänster bibehölls nämligen och hölls i sluttningen ovanför Logen (intill där klockstapeln nu finns). En samlingslokal var ett önskemål och efter undersökningar vid slutförda kraftverksbyggen inköptes en barack, som tjänat som skolbyggnad vid Kilforsens kraftverk, för 7 650 kronor. Edsele missionsförsamling ansvarade för nedmontering av denna stora byggnad och transporten hit till Utvik. För 316 kronor och 15 öre (bränslekostnaderna) lyckades de få en åkare att utföra transporten hit ner. Uppmonteringen och inredning av kyrksalen och 5 övernattningsrum gjordes nu av både frivillig och lejd arbetskraft. Kostnaden steg till ca 20 000 kronor.

Under tiden fram till 1972 skedde inga större nyinvesteringar, men ett fortlöpande underhåll med framförallt målningsarbeten både ut- och invändigt utfördes.

Vid midsommartid 1972 kom sonen till fru Eriksson på Torpet med erbjudande om köp av torpet. Eftersom utviksgården saknade större områden för friluftsliv – speciellt scouting – hade det länge varit ett önskemål att införliva just detta torp med Utviksgården. Det sågs som en Guds ledning att för 21 000 kronor få förvärva jord- och skogsmarken. Byggnaderna var tyvärr rätt dåliga.

Köksavdelningen med lägerkök i källaren och ett mindre kök i bottenvåningen blev med tiden mycket tungarbetat och otidsenligt, varför beslut togs att åren 1976 och 1977 göra en till- och ombyggnad, innefattande ett storkök, förrådsutrymmen, personalrum, toaletter (bl a en handikappanpassad) och expedition/kiosk i bottenvåningen. I källaren inrymdes mysrum, pentry för självhushåll, toalett- och duschavdelning samt tvättstuga och förråd. Kostnaderna uppgick till ca 250 000 kronor. Också detta arbete utfördes med både frivillig och lejd arbetskraft.

För lägerverksamheten – speciellt scout – uppfördes 1979/1980 på Torpet ett tvätthus med infiltrationsanläggning för en kostnad av ca 50 000 kronor.

Under åren 1980/1981 renoverades logementen, d v s stora logementet avdelades till 2 rum, toalett- och tvättutrymmen inreddes i bottenplanet i stället för tidigare i källaren.

1986 invigdes en klockstapel, som ritats av Bengt Söderholm. Klockan var skänkt till gården redan i början av 1960-talet av Ester och Sven Berglund.

Under 1980-talet har 3 små sovstugor tillförts gården. Samtliga sovutrymmen är nu försedda med värme.

Husvagnsparkering med eluttag har ordnats för fyra husvagnar och arbete pågår för ytterligare 4-6 parkeringsplatser för husvagnar.

Arbete med en förbindelseväg mellan stora parkeringsplatsen och torpvägen är under slutförande.

Under några år har arbete pågått med en övernattningsstuga för läger på Torpet – Hajkstugan benämnd. Timret från den kommer från Bollsta gamla Missionskyrka.

Sedan 1990 brukas Utviksgården framförallt för ungdomsläger, församlingsläger och högtider som Valborgsmässo- och Midsommarfirande, Utvikskonferensen i augusti månad och familjehögtider, men till gården söker sig också en hel del semestrande resenärer. Eftersom stugan låg ett stycke ifrån ”allfartsvägen” d v s E 4, visade det sig att folk som inte var bekanta med bygden, hade svårt att finna hit. Med E 4:ans nya sträckning hamnade Utviksgården därför i ett mycket mer fördelaktigt läge ur denna synpunkt.

Med åren har gården blivit efterfrågad av många andra organisationer och kyrkor än ”de våra”. Dessa återkommer år efter år med bl a konfirmandläger, lägerskolor och weekendsamlingar.

Onsdag- och lördagkvällarna var tidigare speciella programkvällar, men genom vikande ungdomsunderlag, har de formats som speciella programkvällar för både yngre och äldre med bl a besökande sångare och sånggrupper samt bibelsamtal. En programkommitté med representanter från ungdomsrådet, distriktsstyrelsen och Utvikskommittén har ansvaret för programläggningen och anskaffande av medverkande.

Redan från starten anställdes en föreståndarinna för sommaren, men serveringshjälpen under helgerna ”lades ut” på församlingarna. Omfattningen har ökat med åren med fler anställda – men också med frivilliga arbetare – men hjälpen under helgerna från församlingarna har visat sig ovärderlig. Vårstädningen av byggnaderna, som också ombesörjs av församlingarna, är också mycket värdefull.

Under de gångna 30 åren har – år efter år – omätbara frivilliga insatser gjorts till fömån för gården. På grund därav kan vi idag glädjas åt en gård i gott skick, även om det alltid finns önskemål om förbättringar.

Det skulle vara på sin plats att här nämna många personer, som under åren lagt ner ett fantastiskt arbete, men för att inte riskera att glömma något namn, har vi valt att inte nämna fler än de som omnämndes i början av denna redogörelse.

Även om Utvikskommittén endast har det praktiska arbetet om hand, vet vi att heliga beslut här fattats och att gården för många varit ett medel, genom vilket de har fått tillfälle att avgöra sig för Kristus.

Det är kommitténs förhoppning att Utviksgården alltfort skall få stå i Guds rikes tjänst.

För Utvikskommittén

Rune Thörnberg